Simma med Havssköldpaddor

Vi var ärligt talat lite skeptiska till en början men vi hade ju hört så många som varit där och faktiskt sett havssköldpaddor, så vi tog chansen.

Taxi beställde vi på hotellet och efter frukost begav vi oss till Akumal, med uppdrag att snorkla. Från Playacar tog resan bara ca 30 min och jag rekommenderar att åka dit på morgonen innan den värsta turisttillströmningen. Vi var på plats omkring 9.30 och redan hade grupper av cykloputrustade turister intagit stranden, de tog sig fram som grodmänniskor över sanden ner till vattenbrynet.

När taxin rullar in i Akumal och stannar för att släppa av dig och ditt följe möts du av guider som vill att du skall hyra just deras snorkelutrustning. Det är lite stressande att inte kunna kliva ur taxin och sondera terrängen innan du snabbt måste bestämma dig för vem du ska lita på. Men de som möter upp är väldigt trevliga, de följer dig ner till stranden och presenterar sina olika snorkelpaket för dig. En guide, snorkelutrustning, skåp och möjlighet till dusch kostar 20 dollar/pers och då ingår ett avtal vilket innebär att om inga sköldpaddor visar sig så får du pengarna tillbaka. Att bara hyra utrustning + ett skåp kostar 15 dollar.

Vi hyrde paketet för 20 dollar/pers och fick med oss en guide ut + att vi fick hur många skåp vi ville så att alla våra saker kunde låsas in t.o.m. våra halvsvettiga flipflops och vår vattenflaska trycktes in för säker förvaring.

Vi var fem personer samt vår guide som begav oss ut i vattnet, först upplevde jag det som väldigt grumligt och kände mig mycket tveksam vad gällde att få syn på sköldpaddor. Men när vi kom längre ut blev vattnet klarare och det dröjde inte länge förrän vår guide försökte förmedla sig med grymtande ljud genom snorkeln med pekande fingrar ner mot havsbotten för att visa att där var dem. Och ja, minsann… där simmande de mest vackra havssköldpaddor, stora som små. De tog sig ner till botten för att äta sjögräs och simmade sedan upp till ytan ibland för att hämta luft. De simmade så nära att jag hade kunnat ta på dem (förbjudet dock) och det var verkligen en upplevelse att ha dem så nära.

Det var en bra liten utflykt och om du inte förväntar dig kristallklart vatten, vackra korallrev med fiskar i all världens färger utan är beredd på lite grumligare vatten, många turister, simfötter i ansiktet, turister som lägger sig mer eller mindre på samma handduk som du, ja då blir du inte besviken. Vårt mål var ju att simma med havssköldpaddor och det målet är nu uppnått.

Efter simturen rekommenderar jag en promenad till mysiga La Buena Vida.

Annonser

La Buena Vida

Både genom min guidebok och genom en reseguide på plats fick vi tips om restaurangen La Buena Vida i Akumal. Efter att ha snorklat på Akumal Beach gick vi därför de 900 meter som tog oss till stället.

Från Akumal Beach och The divers shop följer du bara vägen som passerar utanför och fortsätter promenera så att du hela tiden har havet till höger om dig. Det är en trevlig promenad då den kantas av fina mexikanska sommarhus, för uthyrning såklart.

La Buena Vida ligger direkt på stranden, borden skuggas av palmerna och om du vill kan du även ta in din beställning uppe i en palm då det finns bord även där. I baren kan du sätta dig i en bargunga och njuta av den makalösa havsutsikten.

wp-1456372048072.jpg

En hemsnickrad stege tar dig upp till ditt bord i palmens topp. Du måste ta dig ner samma väg…

A table with a view

A table with a view

Stranden, där du efter ett besök på "La Buena Vida", kan vila din mätta mage

Stranden, där du efter ett besök på ”La Buena Vida”, kan vila din mätta mage

Stranden i Playacar

Playacar ligger ”vägg-i-vägg” med Playa Del Carmen och är ett område som är uppbyggt just med tanke på turism. I området ligger många stora All inklusive hotell, en del längs med stranden och andra någon km därifrån. Alla har dock tillgång till en beach club och hotellen står för skjutsen dit.

Stranden är, vad det känns som med blotta ögat, oändlig. Du kan promenera i vattenbrynet hela vägen till Playa Del Carmen vilket måste vara ett par km och du kan promenera minst lika långt i motsatt riktning.

wp-1455805461344.jpg

Stranden är, vad det känns som med blotta ögat, oändlig.

På stranden pågår alla slags aktiviteter; där är såklart mängder av soldyrkare men samtidigt som du lapar sol kan du åka jet ski, snorkla, spela volleyboll, delta i femkamp, spela dart eller bara lata dig.

Stranden är egentligen ganska opersonlig och utan charm med människor överallt, men havet är vackert med sina olika nyanser av blått, grönt och turkost. Fågellivet är också fantastiskt med stora pelikaner som dyker efter mat och det är trots allt en upplevelse att vara en del av allt detta.

I väntans tider

I skrivandes stund är det 20 dagar, 3 timmar, 1 minuter och 49 sekunder kvar tills flyget lyfter från Arlanda för att ta oss till Mexiko. Vi har bokat en charter genom Fritidsresor och skall bo i Playa Del Carmen på Hotell RIU Lupida.

Mental förberedelse är på hög nivå, jag bläddrar igenom alla tänkbara Instagramkonton och googlar runt för att läsa på om intressanta platser att besöka. Jag somnar tillsammans med min Explorer´s guide och jag vaknar tillsammans med den. Än så länge står Tulum och Akumal i topp på min ”att-se-lista” men den kommer säkert att fyllas på innan vi åker.

Har du något tips att ge mig? Vad var dina höjdpunkter då du besökte Mexiko? Har du rent av bott på samma hotell? Berätta gärna!

 

Hotell La Plage i Kokkari, Samos

När vi var i Kokkari på Samos så bodde vi på hotell La Plage, ett familjedrivet hotell med hög charmfaktor.

DSC_1032

Hotell La Plage

Efter ett antal resor till stora hotellkomplex med bufféer och all inclusive längtade jag efter ett litet enkelt pensionat med obekväma sängar och enkel frukost. Nu var sängen inte alltför obekväm på hotell La Plage men enkelheten och småskaligheten var perfekt.

Hotellet består av tre olika byggnader som alla binds samman av små trädgårdar. I dessa finns små oaser i skuggan där du som gäst kan sitta och läsa, dricka kaffe eller småprata. Rosor och hortensia växer kraftfullt och vackert runt omkring dig där du sitter.

SAM_7179

I priset ingick frukost, denna var densamma varje dag; kaffe/te, var sin rejäl brödbit, smör, två marmeladfpk och ett litet glas juice. Som gäst får du gärna förvara mat och dryck i hotellets kylskåp och när du tröttnar på frukosten kan du komplettera med frukt och grönt och goda pålägg som du hittar på supermarket.

Servicen är hög på hotellet och Maria som är mor i huset tar hand om sina gäster mer än väl.

Läget är fantastiskt med närheten till havet och stranden, tavernorna och de små gränderna. Jag förordar hotellet med varmaste rekommendationer.

Road trip på Samos

Jodå, jag vågade, vi hyrde bil och susade fram på slingrande vägar utmed havet och upp i bergen.

De flesta bilar på Samos vägar, vid den här årstiden, är hyrbilar. Bakom ratten sitter oftast en medelålders man med bilen full av sin familj, en äldre man med sin maka bredvid eller en yngling antingen med flickvännen bredvid eller med ett helt lass av andra ynglingar.

På vår färd var det sällan vi mötte en bil med en kvinna bakom ratten, men här kom vi, mor och dotter i en liten Hyundai.

Manolates

Vi hade egentligen inget mål med vår utflykt mer än att få se mer av ön och dess natur. Jag var dock fast besluten om att köra oss till Manolates, den lilla bergsbyn som jag läst rekommendationer om i förväg. Jag skulle för allt i världen dit upp och äta grekisk yoghurt med honung på det lilla torget. Sagt och gjort, det fick bli vårt första uppdrag eftersom det låg i rätt färdriktning och först på kartan som intressant plats.

Vår lilla bil tog sats och började kämpa sig uppåt, Manolates ligger ca 400 meter ovan havet och vägen dit är smal och inte alltid försedd med skyddsräcken. I de skarpa kurvorna gäller det att tuta eftersom ett möte helst bör undvikas. Som förare behöll jag ögonen på vägen vilket nog var bra, ingen passagerare vill ha en chaufför som får svindel. Det var häftigt dock och läckert att sakta men säkert ta sig upp för berget.

Uppifrån byn kunde vi se de allra vackraste vyer, spatsera i de små gränderna, besöka små hantverksbutiker och till sist äta den fantastiska yoghurten. Den var verkligen så underbart god som jag hade fått för mig: kall, len, syrlig och honungen var rumsvarm, söt och len den också. Det var gudomligt gott.

IMG_20150804_165113

I bergsbyn Manolates ligger en liten taverna mitt i byn som heter Kalisti. Under pergolan satt vi och njöt av vår grekiska yoghurt med honung.

Efter Manolates åkte vi vidare till byarna Karlovassi och Pythagorion för att senare komma till Samos stad. Vägen mellan Karlovassi och Pythagorion är väldigt vacker, den går tvärs igenom landet, genom bergen så det blev många fotostopp.

Det härliga med att ta sig fram på egen hand med bil, istället för att t.ex. följa med charterbolagen på utflykt, är att kunna stanna precis när man vill. Vägen är inte förbestämd utan stoppen görs när något längs med vägen fångar ens uppmärksamhet.

Vägen slingrar sig mellan bergen, Koumaradaioi

Vägen slingrar sig mellan bergen, Koumaradaioi

På vägen mellan Karlovassi och Phytagorian stannade vi till i området Koumaradaioi för att köpa något att dricka och svängde av på första bästa möjliga ställe. Slumpen ledde oss till café, bar och bistro Metewpov som låg högt upp i bergen med en magnifik utsikt över Samos ganska flacka landskap (just där).

Restaurang Malowpovs terass med milsvid utsikt

Restaurang Metewpovs terass med milsvid utsikt över hav och landskap.

Den vacraste grekiska salladen på hela resan

Den vackraste grekiska salladen på hela resan

Pythagorion och Samos stad

Efter lunchstoppet åkte vi vidare till Pythagorion, en något större stad än Kokkari med mer trafik och lite snabbare tempo, fler restauranger och fler souvenirbutiker. Det var mysigt att strosa runt i Pythagorion men det var en het dag och luften där var stilla, i Kokkari blåser ofta en ljummen vind vilket gör att det inte känns lika kvavt.

Vi hade tänkt att besöka slottet som ligger centralt i staden men tyvärr var det stängt pga förberedelser inför Samos självständighetsdag kommande dag. Det besöket får bli nästa gång.

Efter att ha flanerat runt i Pythagorian styrde vi kursen mot Samos stad vilken tyvärr blev lite av en besvikelse och vi åkte snart därifrån igen. Det var som om bilen styrde ut från staden själv med riktning tillbaka mot Kokkari.

Det hände mycket mer mellan stoppen, händelser som vi skrattar mycket åt tillsammans. Minnen som inte är så roliga för andra men som var höjdpunkter för oss och som får oss att kikna av skratt. Små händelser som sätter sina spår troligtvis för att de är så tokiga eller annorlunda mot vad vi är vana vid.

Samos är en liten ö så vår lilla runda tog inte många timmar, vi var iväg i ungefär 7 timmar. Med fler stop kan det såklart ta längre tid och vill man utforska mer av ön så rekommenderar jag att hyra bil ett par dagar. Vår utflykt snuddade bara lite på ytan men vi fick en överblick och vi hann se att Samos är mycket vackert.

 

 

 

 

 

Sen ankomst

Att resväskan kommit på villovägar skrev jag om i mitt förra inlägg. Det förtog resglädjen lite för oss på ankomsdagen men allt blir inte alltid som man har tänkt sig. Shopping fick bli vårt första uppdrag!

När vi förra året blev fast 24 timmar extra (som vi i och för sig bara tyckte var underbart) på Dominikanska republiken, tecknade jag en extra reseförsäkring. Denna försäkring kom väl till pass nu då vi fick en summa att shoppa det nödvändigaste för.

Det var bara att ställa sig frågan: vad kan man inte vara utan i ett par timmar, el om vi har otur ett par dagar, på en grekisk ö? Vi prioriterade tvål, bikini, solklänning och flip-flops, då klarar man sig länge… eller i alla fall en dag eller två.

Hur det gick? En dag när vi kom hem från stranden så stod den bara där, fint inställd på vårt rum – ett kärt återseende som har förenklat vår semester betydligt. Vad vi kan utläsa av taggsen så blev den fast någonstans på Arlanda för att sedan resa hit via München 🙂

DSC_1012

 

En turists mardröm

Ready for landing

Ready for landing

Landningen på Samos gick utan problem, en erfaren pilot landade med säker hand alla sina passagerare. Alla ville ut på en gång, som tur var öppnade de två utgångar;  en i främre och en i bakre delen av planet. Det doftade utlandet; en blandning av fuktig varm luft, eld och flygplansmotorer. Bussar plockade upp oss för att transportera oss till ankomsthallen trots att det inte var mer än ett par hundra meter att gå.

Samos flygplats såg inte mycket ut för världen. Planet från Stockholm var det enda ankommande just den timmen så det fanns gott om plats vid bagageutlämningen. Hallen hade två rullband, på rullband två började våra väskor dyka upp. Min kom nästan först, härligt, då skulle det här gå fort. Det är alltid något vi skojar om när vi reser, lite med skräckblandad förtjusning dock, att någon av våra väskor inte ska komma fram. Ni vet, vilken mardröm att inte få sitt bagage!

Vi hade två väskor med oss och väska nummer två fick vi vänta på. En svart väska i mediumformat, en sådan där väska som 75% av alla resenärer har. Varje gång det dyker upp en liknande på rullbandet så är det minst fem personer till som rycker i samma väska. Aldrig var det vår väska som dök upp, hela tiden var det någon annan som glatt ryckte åt sig väskan och kvar stod vi. Det blev glesare och glesare både på rullbandet och bland turisterna. Till slut var det endast två väskor kvar men ingen turist, jo vi, men ingen av de två väskorna var den som vi väntade på.

Det är lite stressade att stå i en tom bagageutlämningshall när man vet att utanför står en hög med svettiga charterresenärer som inte vill annat än att slussas ut till sina respektive hotell.

Vi såg en enda person i hallen som kunde tänkas vara flygplatspersonal, hon såg vår förvirring och tog sig an oss. – ”You must come with me to the office!” Ja, vad hade vi för val… som två lydiga hundar höll vi oss tätt bakom henne och följde med. Utanför flygplatsen stod två glada, svettiga reseledare och hälsade oss välkomna. I bussarna satt alla glada charterresenärer och blängde på oss (såklart var det inte så men det är känslan som infinner sig), redo för start. Vi förklarade vår situation för reseledarna som log lika glatt ändå och talade om för oss hur vi skulle gå till väga.

Vi återgick till vår ”husse” som ledde vägen till ”The office”. På kontoret hjälpte hon oss att fylla i rätt handlingar samt tog våra kontaktuppgifter med hopp om att kunna kontakta oss inom ett par dagar. Ett par dagar… det var min dotters väska, vilken 16-åring vill gå klädd i sin mammas kläder i ett par dagar, kläder som dessutom är för små!

Nåväl, det var bara att gilla läget. Vi gick tillbaka till guiderna, blev hänvisade till rätt buss, en fullsatt sådan, ursäktade oss så mycket för att de fått vänta och chauffören styrde äntligen riktningen mot Kokkari,  vår slutdestination och semesterort.

 

 

 

Tidig morgon på Arlanda

Tidigt i söndags morse steg vi upp, förväntansfulla och ressugna, redo att åka till Samos. En dimmig, fuktig sommarmorgon, 15 grader varmt. 04.29 var vi ute på motorvägen, före planerad tid, ett otroligt framsteg.

Redan utanför terminal 5 kunde vi avläsa vilket myller av människor det troligtvis var inne i terminalen. Taxibilar, bussar och privata chaufförer trängdes om utrymmet i de små parkeringsfickorna. Inne i hallen ringlade sig köerna fram både till ”self-check-in-maskinerna”, till ”drop-off-zones” och till säkerhetskontrollen. Vi hade som tur var checkat in hemifrån så vi slapp i alla fall en av köerna.

Väl innanför säkerhetskontrollen var det dags att ställa sig i kö till forexkontoret för att hämta ut beställd valuta. Omkring kl 06.00 kunde vi äntligen koppla av genom att gå till favoritbutiken, pocketshop, och shoppa semesterläsningen. Det är en härlig känsla att gå runt bland böckerna, vetskapen om att tid kommer att finnas till att läsa ett par, kanske flera böcker, är så lyxig. Innan boarding hann vi även med att avnjuta en varm beagle och en cappuccino på Starbucks Coffee. 

FB_IMG_1438015769605

06.50 var det dags, äntligen; ”Vi ber alla resande till Samos att gå till gate 7”.

 

Drömmen om Grekland

Jag har varit i Grekland två gånger tidigare; en gång för väldigt många år sedan, jag tror det var 1988 om jag inte minns helt fel, då bodde jag i Lindos, på Rhodos och ett annat år åkte vi med familjen till Korfu.

Efter alla långresor har jag de senaste åren längtat så mycket efter en resa till just Grekland. Till det enkla, lilla och opretentiösa. Små gränder, havet, vitkalkade hus med blå fönsterluckor. Till små enkla tavernor där jag kan äta tzatziki, moussaka och dricka ett glas Retsina – vin med kåda.

Nu skall drömmen bli sann… en resa är bokad och den 26 juli bär det av till Samos. Jag har bokat ett litet, enkelt hotell, utan AC, utan pool, utan restaurang, ja, utan allt… vilket är precis det jag vill ha. Hotellet ligger i en liten fiskeby, Kokkari, och det är gångavstånd till havet och till tavernorna och det skall bli alldeles underbart.

Samos Kokkari 073 2009

Kokkari