Dit livet tar dig

Ibland händer det saker i livet som gör att man får åka till platser man egentligen inte planerat att åka till, händelser som dyker upp av en slump och som troligtvis blir av eller inte beroende på hur mycket tid det ges till fundering. Jag har själv en benägenhet att fega ur om jag går och tänker för länge, då blir jag alldeles för förnuftig och tappar spontaniteten.

I höstas fick jag nys om en organisation som heter Teachers Across Boarders och eftersom jag älskar att resa och dessutom är lärare och coach så fastnade jag för deras förfrågan som låg ute på nätet. De sökte lärare som ville följa med och arbeta som volontärer i Burma. Jag tog kontakt direkt och på bara några dagar var allt bestämt och resan bokad. Med en svindlande känsla tog jag mig an ett uppdrag som visade sig bli något alldeles fantastiskt.

Jag kommer inte skriva så mycket som själva arbetet med de Burmesiska lärarna på den här bloggen eftersom jag bloggar om det på min lärarblogg, däremot kommer jag att skriva om bl.a. utflykter som vi gjorde, maten vi smakade och människorna vi träffade.

Mina inlägg kommer dyka upp här allt eftersom, välkommen tillbaka för att ta del av dessa.

 

 

 

Annonser

Tjurruset 2015

I lördags sprang jag tjurruset för andra året i rad. Första året bara gjorde jag det, följde med strömmen, lyckligt ovetande om vad som skulle komma. Många springer säkert flera år i rad taggade och drivna av den inre motivationen. Hos mig fattades denna i lördags och det kändes ungefär som vid förlossningen när jag stod med mina smärtsamma värkar och undrade; ”Varför utsätter jag mig för detta en gång till”. Då fick jag i och för sig en fantastisk yttre motivation i slutändan när det lilla barnet kom till världen. Tjurruset har inte direkt någon yttre motivation mer än en fin medalj och en goodie bag 🙂

Hur som helst, solen strålade vid Stockholms universitet som var tävlingsplatsen i år. Ett myller av människor rörde sig på platsen, många iförda träningskläder men även andra som kommit för att heja in någon i mål. När det var dags för uppvärmning bakom startlinjen spritte det plötsligt till i kroppen och adrenalinet började pumpa. Musiken dunkade i högtalarna, publiken stod redo med hejarrop och nedräkningen började, då väcktes plötsligt drivet i mig och när startskottet gick så bar det av.

Banan var tuff, jag upplevde den som tuffare än förra året då det i år var många uppförsbackar. För övrigt så sprang vi genom träsk, lera, skog och mark. Det låter inte så märkvärdigt men träsken är djupa och leran likaså. I år fastnade jag, sögs ner i leran som slöt sig om mina ben och gjorde mig mer eller mindre vakumförpackad. Tre andra kvinnor fick slita och dra för att få upp mig samtidigt som jag sakta lyckades åla mig upp igen.

Under loppets gång hänförs jag av hur roligt det faktiskt är och utmanande. Alla som tjoar hejarop och uppmuntrande ord längs med vägen, samarbetet deltagare emellan trots att det är tävling och sist men inte minst känslan av att faktiskt prestera och klara av den tuffa banan som det är.

Söker du en utmaning så kanske Tjurruset 2016 kan vara något för dig! Anmälan är öppen redan såg jag 😉

Foton från dagen